När jag tittar ut genom fönstret: fåglarna som redan är i full gång. De har hittat till matningen och sitter i träden och på marken , flyger fram och tillbaka och verkar ha koll på läget.
Rådjuren kommer och går. De går lugnt över tomten, stannar ibland och tittar mot huset innan de fortsätter vidare. Det känns ganska vardagligt nu, men ändå speciellt varje gång.
Och så händer det ibland att älgen dyker upp. Då stannar jag alltid upp. Den är så stor och självklar där ute, som om tomten bara råkar ligga i vägen. När den försvinner igen känns det lite tomt, trots att allt egentligen är som vanligt.
Det är inget märkvärdigt egentligen, men ändå. Det finns en liten värld med djur utanför mitt fönster, och jag tycker om att få följa den.
Senaste kommentarer