Jag åkte till Fulufjällets nationalpark för en workshop i fotografering med Nordiska fotokurser. Det var första gången jag besökte området. Jag tog det lugnt på vägen dit och stannade en natt i Mora.

Fulufjällets nationalpark ligger i nordvästra Dalarna nära norska gränsen och är en av Sveriges yngsta nationalparker, invigd år 2002. Parken täcker nästan 400 kvadratkilometer och är känd för sin variation och rymmer både gammelskog, fjällhedar, vattenfall och myrar. 

Norrsken

Första kvällen blev det en tur till Nipfjället eftersom det utlovades norrsken. Det blev ett svagt norrsken men ändå synligt med blotta ögat.

Lavskrikor och andra fåglar

Lavskrikan dök upp redan förstadagen då vi tor en sväng till naturum, nyfiken och helt orädd. Vi hade med oss lite falukorv som den vågade ta direkt från handen. Vi såg även bofink, talgoxe, nötskrika mm.

Njupeskärs vattenfall

Vägen till Njupeskär börjar stillsamt, genom tät skog och fuktig mossa. Men ju närmare man kommer, desto tydligare hörs dånet. Plötsligt öppnar sig landskapet och där är det ett av Sveriges högsta vattenfall 93 meter och fri fallhöjd på 70 meter. Jag stod länge och bara tittade, medan dimman la sig som ett lätt regn över ansiktet. Vissa ögonblick är svåra att fotografera, men desto lättare att minnas.

Kalfjället i gryningen

En tidig morgon klev vi upp före gryningen och vandrade upp på kalfjället med kamera och stativ på ryggen. Luften var klar och kall och när solen långsamt steg över horisonten färgades marken i mjuka toner av gult och guld. Det var verkligen en magisk stund att vänta in soluppgången. Det var verkligen värt den lite tuffa vägen upp på kalfjället. Där och då kände jag varför jag älskar naturfoto: att fånga något som inte går att styra bara uppleva.